"En midsommarnattsdröm" - ny musikal på KLIV-teatern?
Med stolthet, ödmjukhet och stor tacksamhet kan KLIV-teatern
än en gång bjuda på en nyskriven svensk musikal. Låt kulturen leva också i glesbygd! Den inte bara behövs
-den är nödvändig! VÄLKOMMEN !
Biggan Dahlberg, teateransvarig |
|
Vi vill också tacka...
|
|
|
Foto: Lasse Bägerfeldt |
|
ETT MAGISKT KLIVNågon gång i mitten av 80-talet drog ett gycklarsällskap genom Lidköping, med häst och vagn. Till en av föreställningarna kom en ung ljuslockig lidköpingsflicka, som blev förhäxad... - Det var magisk, minns hon, och bestämde sig genast för att i framtiden ägna sig åt något liknande. När hästen tappade en av sina bjällror tog hon upp den från marken för att ha som minne. Den har hon fortfarande kvar, liksom den färgglada affisch som annonserade föreställningen. Gycklarna - ja, det var inga mindre än Biggan och Lasse Dahlberg. Det är väl allom bekant vid det här laget att Lasse är en av prästens tre begåvade söner, uppvuxen i Forshem. Det har gått några år sedan han flyttade hem till Kinnekulle igen efter många år i Stockholm, där han bl.a. gjorde program för SVT och jobbade med opera och teater som kompositör och musiker. Han har t.ex. gjort musiken till filmen Bröderna Lejonhjärta, samt den välkända signaturmelodin Bollibompa (" har ni sett - kanal ett!") Och musiken till julkalendern Trolltider. Den trettonåriga lidköpingsflickan, som fascinerades av gycklarna så till den grad att hon bestämde sig för att bli skådespelare, heter Hanna Bogren och är " tandläkarns tös". Det är hon som nu har regisserat KLIV-teaterns föreställning En Midsommarnattsdröm. Hanna har gått Skara Skolscen, arbetat med Teater Aurora i Stockholm, gått tre och ett halvt år på teaterhögskolan i Göteborg och sedan tillhört skådespelarensemblen vid Stadsteatern i Göteborg och Teater Bhopa. I KLIV-teaterns lokaler på Sockerbruksgatan i Lidköping har alltså gycklarna etablerat sig och de fortsätter sin konstnärliga verksamhet med outtröttlig energi. Men de är så många fler nu och har tillgång till en hel fabrikslokal. Utan Lasse och Biggan skulle denna verksamhet inte vara möjlig. Det är dom som är själva motorn i fabriken. Eller det bultande hjärtat om man så vill. Trots den ekonomiska snålblåsten fortsätter de år efter år med sin musikteater, unik i länet och något som alla Lidköpingsbor borde vara stolta över. Intresset har spritt sig som ringarna på vattnet - snart känner alla någon som varit med i KLIV-teatern, om de inte är med själva. Vilket blodomlopp! Var annars träffas man så här över generations gränserna och jobbar mot ett och samma mål? Beundransvärt. Hur orkar de? Inte nog med den ekonomiska osäkerheten år efter år. Det är naturligtvis en mycket stor sak när ett helt skådespel ska uppföras. Repliker skall skrivas, musik komponeras, människor engageras. Det är också så mycket praktiskt som ska genomföras - väggar sonm skall målas, kulliser som skall snickras, bänkrader som skall flyttas, kläder som skall sys. Det mesta är material som har återanvänts. Man skall trollamycket med färg och ljus och skapa illusioner. Biggan, som designat åtskilligavackra kläder, vet hur textila konstverk kan växa fram med hjälp av några enkla stuvbitar som matchas i färg. Det började med föreställningen Romeo och Julia år 1995, vidare Canterbury Tales, Trolltider, LasseMaja och ännu en Shakespearföreställning, En midsommarnattsdröm. Återigen med nyskriven , underbar musik av kompositören Lasse Dahlberg. Jag ryser av välbehag när jag hör de inledande tonerna. Det är så vackert. Jag har kommit till Klivteatern en dag i slutet av augusti för att bevittna en repetition. Ser både unga och gamla på scenen och känner igen flera ansikten från de tidigare uppsättningarna - där är Gunilla, Kerstin, Hasse, Ninni, Pernilla, Carl-Åke och många fler. Där är min granne Ida och där självaste LasseMaja! Jag känner också igen en och annan höna från Canterbury Tales... Så roligt att se att dom fortfarande tillhör denna stora, entusiastiska gycklarskara mitt i Lidköping. tala om energi! Nu står den unga regissören Hanna Bogren där framför Kliv-ensemblen, fortfarande lika söt som när jag lärde känna henne som liten. Den blonda hästsvansen svänger av och an när hon studsar upp och ner mellan bänkraderna på läktaren eller springer kors och tvärs över scenen, ivrigt gestikulerande. Stämningen är hjärtlig och positiv. - Känn tangon i er! ropar hon och uppmanar herrarna att visa sin manlighet och damerna sin kvinnlighet. Puta med brösten! Affichen som på åttiotalet berättade om gycklarnas föreställning i Lidköping hade konstnären Torbjörn Nolkrantz i Skara gjort. Den hänger fortfarande på Hannas vägg och påminner om den magiska föreställning, som fick henne att välja yrkesbana. Nu har Torbjörn Nolkrantsz gjort en ny affisch till En midsommarnattsdröm. Nog tycker jag på något sätt att cirkeln är sluten när jag ser hans bild. Föreställer den inte en gycklare? Text: Agneta Svanholm
Hanna Bogren, Biggan Dahlberg, Bernt Frankie, Hertha
Berggren, |
|
Sanningar och halvsanningar om William Shakespeare
Shakespeare föddes 1564 i Stratford - on - Avon nordväst om Oxford. Han avbröt sin skolgång vid 13 års ålder. Vid 18 gifte han sig med den åtta år äldre Anne
Hathaway som då var gravid i tredje månaden. Arbetar vid tiden för giftermålet som slaktarlärling. Misstänktes och eftersöktes för delaktighet i tjuvjakt och tjuvslakt på hjortar. Kan ha börjat sin teaterbana som stallknekt med att ta hand om teaterbesökares hästar. Det finns ytterst knapphändiga uppgifter bevarade om vad Shakespeare gjorde cirka 10 år efter giftermålet. Tiden kallas av forskare för "the lost years". Han kan ha arbetat som skrivare hos en notarie. Han har på något sätt skaffat sig en boklig bildning, kanske genom sin tio år yngre vän earlen av Southampton. För övrigt en vänskap av sådant slag att Shakespeare i sin diktning beklagat att vännen skapats till man istället för till kvinna. Vid tiden 1590-1592 hade Shakespeare börjat bli etablerad som
skådespelare och pjäsförfattare på Philip Henslowes
Rose Theatre. Han angreps offentligt i förtäckta ordalag
av dramatikerna Robert Green och Thomas Nashe. De varnade för
en obildad stallknekt , en uppstickande tjuvaktig kråka som
parasiterade på akademiskt utbildade författare. Sonen Hamnet dog vid 11 års ålder 1596. Shakespeare flyttade tillbaka till Stratford 1612. Han avled 1616 efter ett uppsluppet sammanträffande med kollegorna Drayton och Ben Jonson där det dracks alltför duktigt och han ådrog sig en feber. Årtalet är rätt men omständigheterna kan vara förtal av kyrkoherden John Ward i Stratford femtio år efteråt. Bland alla dem som nämndes i Shakespeares testamente, erhöll hustrun Anne hans näst bästa säng med utrustning. Hon överlevde honom med sju år. Text: Carl-Åke Sjöqvist
|
|
|
|
|
 |
Trädgårdsstigarna har vuxit igen. Människobarnen leker inte. Glädersig inte längre åt nattens vilda fester |
| En kort en lång En randig sång En rolig tragedi Ska bli vår melodi Vår bröllopsfantasi |
 |
 |
Ni ska få åka Vad det lider I kärr och törne Så det svider |
 |
 |
| Väck alla ungdomar i Aten till lustbarhet |
Snabbare än månens
lopp Svävar min lätta kropp |
|
Repetitionsbilder: Lasse Bägerfeldt |
|
|
En midsommarnattsdröm är Shakespeares
mest älskade skådespel. En komedi! En fruktbarhetsrit!
Ett sagospel! Den är rolig, burlesk och modern. Det manliga ställs
mot det kvinnliga, dröm mot verklighet. "… månen, alla floders härskarinna. Det har varit en stor utmaning att få Shakespeares klara och sinnliga engelska att dansa på svenska. Musiken inspireras av hans språk och blir till poesi i sångerna. Lusten att leka med Shakespeares geniala text och göra den lätt och luftig för att spelas på svenska och på KLIV-teatern blev oemotståndlig. Mot slutet av pjäsen säger kung Teseus: Poeter, älskare och galningar lever i fantasin. Hippolyta svarar: Men allt som skett Ja så är det väl!? Mycket nöje kära publik
Lasse Dahlberg |
|
|
©copyright
1998-2003 |
|
