Lasse Dahlberg kompositör och musiker och ursprungligen från Forshem, har tonsatt engelsmannen William Shakespeares (1564-1616) tragedi och sorgespel Romeo och Julia.

Lasse Dahlberg bestämde sig cirka tjugo år gammal för att bli musiker. och han har sedan dess arbetat med några av de bästa filmproducenterna, skådespelarna och musikerna i landet. Han har skrivit musiken till bl a filmatiseringen av Astrid Lindgrens bok Bröderna Lejonhjärta och till adventskalendern Trolltider.

Under 1970-talet arbetade Lasse Dahlberg med bl a Staffan Westerberg. Tillsammans utförde de en hel del arbeten för TV. Idag är Lasse Dahlberg en proffessionell musiker som bl a arbetar med amatörer i Lidköping.

Shakespeares drama Romeo och Julia skrevs för drygt 400 år sedan och handlar om motsättningarna mellan två släkter, Capulet och Montague, i 1500-talets Verona. Att dramat utspelar sig i Italien beror på att ursprungstexten inte är diktad av Shakespeare utan härstammar från Italien.

Shakespeare har sedan nedtecknat och byggt på berättelsen för att få sin egen prägel på den. Det var inte alls ovanligt att låna och förändra italienska noveller och medeltida krönikerspel på Shakespeares tid.

De två figurer som Shakespeare lagt till dramat rr Julias varma och humoristiska amma och den frispråkige Mercutio. Som en del litteraturforskare menar är Shakespeare själv.

Det är länge sedan dramat skrevs. Ändå känns det fortfarande aktuellt. Många menar att texterna och personkaraktärerna står sig tack vare Shakespeares djupa människokännedom. Hans dramer skildrar grundläggande eller återkommande problem, teman och konflikter som man t o m kan dra paralleller till i vårt eget nutida samhälle.

Lasse Dahlberg har alltid varit intresserad av texter oeh körmusik. Han såg det som en utmaning och en intressant uppgift att få tränga in i och fördjupa sig i en av Shakespeares världar, och musiken präglas av Lasses starka känsla för Shakespeares text.

Utgångspunkten för hans musikaliska skapande den här gången var texten som han vred och vände på. Han gjorde djupdykningar och försökte sätta sig in i Shakespeares tankar och ord. Vad menade han? Vad ville han? Lanse Dahlberg berättar att

det till slut kändes som Shakespeare ibland satt bredvid arbetsbordet och tittade över axeln på honom och på något sätt hjälpte till att driva arbetet framåt.

Textarbetet gick, förutom att lära känna dramat och Shakespeare, ut på att dra samman långa texter till sånger. Sångerna framförs av kören som skapar en stämning åt handlingen i dramat och låter folket i Verona komma till tals, precis som i de gamla grekiska dramerna från 500-talet f Kr.

Lasse Dahlherg har förstås inte arbetat med Shakespeares originaltext utan utgått från den många gånger reviderade översättning till svenska som gjordes av C.A. Hagberg (1847-1851). Texten och orden i sångerna har hämtats direkt ur dessa översättningar och är med andra ord endast en bearbetning av redan befintliga texter. För Lasse Dahlberg har varit mån om att hålla sig så nära originalöversättningen som möjligt.

När Lasse Dahlberg väl var klar med texten inträdde ett par dagar av nervositet och rastlöshet innan han satte sig ner vid pianot för att komponera. Det krävdes med andra ord en stor både teoretisk och mental förberedelse innan musiken kom till. När det väl var dags tog det endast fyra dagar för Lasse att skriva ner musiken till musikalen !

Det är sällan Lasse Dahlherg arbetar om en melodislinga när han väl skrivit ner den. När han sätter sig för att skriva är han väl förberedd. Han förlitar sig på sitt eget omdöme. Han känner vad som är rätt eller fel.

Men arbetet är inte slut när melodislingorna är komponerade. Det blir snarare då som arbetet börjar, menar Lasse.

Musiken ska arrangeras, och förglömmas ska inte heller det arbete som påbörjas när sångerna ska övas in med kören.

Lasse är länken mellan orden och musiken, den person som kan hjälpa kören att närma sig den anda som finns i dramat och musiken. Musikalen Romeo och Julia pendlar i text och stämning mellan det burleska, sentimentala, lyriska och tragiska. Naturligtvis finns även ett komiskt inslag med, som i de flesta av Shakespeares texter.

Det gäller att få fram dessa pendlingar även i kören.

Någon måste hela tiden spela framåt!

Det är bara en av hans liknelser när han beskriver och förklarar pjäsbygget för några av de många medverkande amatörskådespelarna. Han kan också kalla pjäsen för "patient" som måste operera bort sådant som är sjukt. vi måste ta fram det friska!

Björn är mjuk och lågmäld när han går igenom pjäsen med en mindre grupp. Scen efter scen analyseras.

- Det är inte bara Romeo och Julia som har huvudrollerna i den här musikalen, påpekar Björn. Ibland riktas strålkastarna mot några andra figurer i pjäsen. Då är det dom som har ansvaret för att spelet förs framåt.

Han använder uttryck som associerar till videotekniken. "Vi spolar tillbaka en bit", "frys den här bilden" eller "ta det i slow motion".

Det får folk att begripa bättre, har han noterat. Han använder sig också av konstnärliga uttryck och talar om att "skissa" på en scen.

Så tuktas en amatör! Att regissera och få tyst på över femtio personer kräver sin man. Björn Skjefstad känner till tekniken. Det är inte första gången han är med om ett teaterbygge av det här formatet. På 70-talet kom han till Norberg i Västmanland, där han var med och regisserade spelet om Norbergsstrejken, en pjäs som fick stor uppmärksamhet. Det betydde mycket för identiteten hos människorna i Norberg.

Han har regisserat ett spel om Karl XII:s fältslag med över tvåhundra amatörer och för tillfället arbetar han med en lokalrevy om Avestas dåliga ekonomi. Samtidigt är han engagerad

i ett invandrarprojekt tillsammans med kvinnor från Bosnien, och ser fram emot ett stort pjäsbygge om samer.

Lokalhistoria är hans specialitet, och han har arbetat med teater i trettio år. Nu är han femtio och bor tillfälligt i Lidköping med fru och nyfödd son. När Romeo och Julia är tillända

i Lidköping flyttar familjen tillbaka hem till Norberg.Björn Skjefstad är lärd. Han har gått flera kurser och suttit som regiassistent bredvid många regissörer och fört dagbok. En kurs förde honom till Skinnskatteberg, där han blev god vän med regissören Niklas Brunius. Sedan

blev det Stockholm och fortsatta studier i regi.

Och ljuv musik uppstod...

Samtidigt som Björn undervisade på Dramatiska Institutet regisserade han "Spelet om Johanna från Kalhäll". Producent för den uppsättningen var en kvinna vid namn Biggan Hansson, och nu fattades bara en kompositör till musikalen om Johanna.

Biggan fick tips om en viss Lasse Dahlberg. Han sa ja när hon ringde och frågade om han ville skriva musiken, och ljuv musik uppstod även mellan Lasse och Biggan!

Lasse, Biggan och Björn fungerade så bra ihop att de ville fortsätta samarbetet även efter "Johanna". Det blev musikalen Romeo och Julia i Stockholmsförorten Handen - ett minst lika stort teaterbygge som det nu i Lidköping, enligt Björn, men helt annorlunda.

- Det är tio år sedan vi satte upp Romeo och Julia i Handen och det är knappt

man minns någoting av den föreställningen, säger Björn

Drama med lokalfärg....

-Förhållandena i Lidköping går inte att jämföra med dem i Handen. Här finns ju bl a en sjöfartstradition att ta fasta på, så självklart måste vi ju ha en båt på scenen! Pjäsen Romeo och Julia är bara en ram som vi fyller med lokalt innehåll och anspeglingar på lokala företeelser. Medan vi i Handen kunde se motsättningar mellan invandrare och lokalbefolkningen ser vi i Lidköping andra motsättningar - kanske mellan Lidköpingsbor och andra invandrade svenskar?

- En sak är klar, säger Björn Skjefstad, och det är att det finns en inneboende hemlighet i den här ensemblen i Lidköping. Detta kanske bara är en början....

(Reportage: Agneta Svanholm)

-Att skriva musik för amatörer är som att ge bort någonting, säger han. Amatörerna tar till sig musiken, omvandlar den och gör den till sin egen, medan den professionella sångaren närmar sig musiken på ett litet ytligare och naturligtvis mer yrkesmässigt sätt. - Som kompositör kan det vara lite extra spännande att se vad det blir av musiken i en amatörkör, vad kören tar till sig eller förkastar. Lusten är en viktig ingrediens om det ska bli bra musik när man jobbar med en amatörkör. Men finns lusten kan det bli nästan hur spännande som helst! Lasse Dahlherg skrev musiken till Romeo och Julia redan 1983 för ett amatörteatersällskap i Handen utanför Stockholm, samma musik som framtörs i år i Lidköping. Men vad är det då musikaliskt skiljer uppsättningen i Handen från den i Lidköping.

- I KLIV-föreningens uppsättning har kören en mycket större betydelse än tidigare, säger Lasse. Den kommer ytterligare ett steg närmare den gamla grekiska tragedin. Shakespeare har på många sätt utformat Romeo och Julia enligt den gamla grekiska tragedins upplägg. T ex inleds hela dramat med en "pro´logos", handlingen, konflikten, tid, rum och bakgrund presenteras i början av dramat när kören för första gången gör sin entré på scenen.

Och vad blir det för Lasse Dahlberg efter musikalen Romeo och Julia? - Det skulle vara oerhört spännande att få skriva helt nykomponerad musik till KLIV-föreningen och sätta upp en helt ny musikal här i Skaraborg!

(Reportage:Anna Sparrman)

nästan reguljär trafik mellan sina olika fyndplatser och KLIV-lokalen på Sockerbruksgatan.

Här är bara några exempel på återbrukbart material som Kicki använt sig av: Lastpallar i trä från PM-Luft (utmärkt snickerimaterial). Element och hyllor från gamla kylskåp.

En inlånad vägtrumma av plåt (blev Julias balkong).

Översta delarna till några trekammarbrunnar ("grund stenar" till familjen Capulets hus). Kraftiga papprör som Jubels mattor varit upprullade på. Överblivna plåtbitar från ett ventilationsföretag Andra plåtbitar som använts i samhand med dopplackering. Glasfibervävar, som en flyttfirma fått över.

Även publikläktaren har byggts av material som tidigare levt ett helt annat liv. Fundamentet utgörs av lastpallar från PLM. Stolarrna har hämtats från den numera rivna gamla teaterladan i Folkets Park.

Men det är ingen "skrotig" scenografi Kicki Rask åstadkommit. I det konverterade återbruksmaterialet kan man i stället hitta skönhetsvärden som tidigare varit märkligt fördolda...

(Reportage: Bodil Hanell)

Så vill Biggan Dahlberg beskriva hur hon känner sig idag efter att ha rott iland det största teaterprojekt som någonsin dragits igång i Lidköping.

Som producent, d v s ytterst ansvarig för administrerandet av musikalen Romeo och Julia, har Biggan naturligtvis fått dra det tyngsta lasset.

Och som om arbetet med själva ihophållandet av det stora musikteateräventyret inte givit benne mer än nog att pyssla med så har hon dessutom tagit på sig en av de viktigaste och mest krävande rollerna i föreställningen, rollen som Julias amma. För hon var den enda som hade tid till det!

Biggan har haft fler bollar i luften än vad som kan anses ligga inom mänsklig förmåga att hålla reda på. Men lugnt och metodiskt har bon plockat ner dem, en efter en.

Det hela började egentligen den 22 december 1993 när Biggan erbjöds och accepterade johbet som ledare för det stora kulturprojektet KLIV -94 i Lidköping.

Hennes uppgift bestod i att engagera sa många arbelslösa kulturarbetare och andra som de för kulturen öronmarkta projektpengarna kunde tänkas räcka till samt att ge dem meningsfulla, utvecklande och "nytändande", uppgifter att bita i. En rad olika aktiviteter med kulturella förtecken gjorde Lidköpings eget kultur år till en stor framgång och en stimulerande injektion för kommunens kulturliv.

När det framgångsrika KLIV-projektet var officiellt avslutat gällde det förstås attt förvalta det ökade kulturintresse bland Lidköpingsborna som projektet genererat. Och Biggan hade bra framförhållning. Reda under förra våren började hon och Lasse Dahlberg, kompositör och körledare förbereda uppsättningen i Lidköping av musikalen Romeo och Julia.

Biggan och Lasse började med att samla kring sig en liten kärna av goda vänner, intresserade av att få sjunga och spela teater. Vännerna tog med sig sina vänner som tog med sig sina vänner som tog med sig... Idag är bortåt hundra personer i västra länsdelen på ett eller annat sätt engagerade i musikteatern! För att hålla ordning på det stora gänget har Biggan haft stor nytta av sin utbildning som fritidspedagog. Och han må vara hur "ute" som helst i vissa pedagogiska kretsar, men Biggan arbetar troget efter den modell den franske pedagogen Celestin Freinet skapade, den så kallade ansvarspedagogiken:

Man tar gemensamt ansvar och fattar gemensamma beslut. Sedan väljer man själv de arbetsuppgifter man tror sig kunna klara av - och man KLARAR av dem! Man sviker inte andra genom att smita undan självvalda åtaganden. Tyckte Freinet. Och tycker Biggan. -Till det mest fantastiska i jobbet med Romeo och Julia hör att så många med varierande bakgrund har kunnat samlas och hålla ihop så fint inför en gemensam och stor arbetsuppgift, säger Biggan. Samtidigt som Biggan och lasse började dra ihop ensemblen till musikalen krattade de ochså manegen för den kulturförening som bildaades i höstas och som fick "ärva" kulturprojektets namn "Kliv-94". Det fanns förvisso en och annan pekuniärt försiktig person som hickade till när Biggan meddelade sitt beslut att sjösätta det stora musikalprojektet och låta det flyta för i inledningsskedet tämligen så lösa boliner.

- Men vad Farao!, säger Biggan Om man aldrig skulle våga dra igång någonting förrän man har full kostnadstäckning så skulle ju aldrig någonting bli av! Man får naturligtvis inte vara ekonomiskt lättsinnig. Men problemen löser man i takt med att de uppstår.Man måste respektera en person med den inställningen. Och som amatör körsångare måste man förstås respektera en person också som själv har sjungit med Postflickorna....

(Reportage: Bodil Hanell)